Artiklar

Solohyveln är bästa valet!

Solohyveln är ett bättre köp än ett sågverk för många som inte har skog. Det hävdar Nysågats redaktör.

I femton års tid har jag skrivit artiklar som lyfter fram Solosågen. Det har jag gjort av övertygelse efter att ha träffat 100-tals människor som skapat fantastiska ting med sina sågverk.

Men när jag själv planerade att köpa en maskin för träförädling inventerade jag mina behov. Jag kom fram till att Solohyveln är bäst för mig.

Efter att ha använt hyveln i två månader är jag övertygad om att den är ett bättre köp än Solosågen för oss som saknar egen skog.

Jag bor på landet, i ett trähus i behov av underhåll både inne och ute. Granngårds finns ett litet sågverk som erbjuder virke till rimliga priser. Tyvärr är det cirkelsågat och fullt av djupa sår. Måtten motsvarar inte det som Solosågare presterar.

Dålig yta och lustiga mått är lätt åtgärdade med en Solohyvel. In med plankan och ut kommer en med perfekta mått.

Solohyveln är enkelt att ställa in och enkel att använda, så enkel att även en gammal journalist med begränsad erfarenhet av praktiskt hantverk klarar av den.

Jag ska erkänna att jag var misstänksam i början. Med Solohyveln följer en i mitt tycke knapphändig instruktion. Så enkelt som det beskrivs kan hyvlingen helt enkelt inte vara. Ringde kamraterna på Logosol som ursäktade sig med att det inte är svårare att hyvla än vad instruktionerna ger sken av.

Jag hade svårt att tro på det, men var övertygad redan efter första hyvlingen. Enklare kan det knappast bli att dimensionshyvla sitt virke till högsta kvalitet. Ställ in höjden på maskinbordet, ställ in bredden. Starta maskinen och kör.

Nästa steg var att hyvla panel. Hustrun hade godkänt köpet efter att jag lovat renovera vårt sovrum.

Bröstpanel skulle det vara. Med en utsirad bröstlist på toppen.

Som tillbehör till Solohyveln finns ett paket med olika stål för att hyvla allt som behövs i hemmet. Jag köpte dessa stål och satte igång.

Det var lika enkelt att hyvla panel som att dimensionshyvla. Tack vare ränderna i kuttern är det enkelt att sätta stålen rätt. För säkerhets skull kontrollerade jag måtten med ett skjutmått och sedan var bara att mata in.

Resultatet blev perfekt och panelerna spikades upp allteftersom jag tillverkade dem. När jag var framme vid första hörnet insåg jag storheten med en egen hyvel.

Avståndet till väggen stämde inte med den dimension som jag använde. Det var bara att ställa om hyveln till rätt bredd och tillverka en passbit. Resultatet blev riktigt elegant.

Sedan var det dags för bröstlisten. Efter en del funderande och samtal med Logosol var jag redo för den. Nu krävdes tre vändor genom hyveln, men eftersom det räckte med tio meter bröstlist så var det bara en fråga om någon timmes jobb. Resultatet blev utmärkt och jag kunde inte hålla mig från att åka till byggvaruhuset för att titta vad en liknande list kostar. Pris: 50 kronor per meter!

Men Solohyveln är inte bara en maskin för rätt dimensioner, paneler och lister. Det är den perfekta maskinen för tillverkning av limfog.

Receptet är följande: Hyvla plankans båda sidor släta. Såga sedan ut ämnena med klingan. Stryk ut lim på de släta sidorna och spänn ihop. Hyvla sedan den färdiga limfogen till rätt mått. Enklare kan det inte bli.

Nu är jag och sonen mitt i tillverkningen av kroppen till en elgitarr. Materialet är björk, spillbitar som jag tiggt åt mig på en möbelfabrik. Jag känner på mig att den blir en riktig höjdare till gitarr.

Å andra sidan så behöver jag även en Solosåg, inser jag när jag gottar mig åt priserna på lister i byggvaruhuset. Vad är det som finns där på hyllorna? Endast halvdålig gran. Fura finns bara i förädlad form och björk syns inte ett spår av. För att inte tala om valnöt, alm, lind ek och körsbär som Solosågande slöjdare är bortskämda med.

Men slutsatsen är ändå att den som saknar skog och tidigare erfarenhet av småskalig träförädling gör bäst i att börja med en Solohyvel.

Det är en maskin som du verkligen får nytta av.

JANNE NÄSSTRÖM