Anna-Lena fick lugnare gubbe när sågverket kom till gården

När Anna-Lena och Thomas Karlsson slutade som mjölkbönder för sex år sedan, fanns ett stilla liv framför teven inte på kartan. Tillsammans byggde de om ladugården till ett fullfjärdrat snickeri.

– Sågverket får gubben sköta, men om hyveln är postad så klarar jag av den själv, säger Anna-Lena Karlsson som tillverkar trädgårdsmöblev av gammalt snitt i tre storlekar. Virket är noga utvalt och kvistfritt.

Thomas Karlsson stressar av vid sågverket och hustrun Anna-Lena är nöjd när gubben blivit lugnare.

Grind konstruerad i CAD och ritningen utskriven som mallar.

För sex år sedan lämnade kossorna ladugården i Kåreda utanför småländska Gullringen. Det blev upptakten till en gemensam hobby för Thomas och Anna-Lena Karlsson.
– På samma gång fick jag en lugnare gubbe, säger Anna-Lena.

Makarna hade drygt 40 mjölkande kor plus rekrytering. När Anna-Lena drabbades av reumatism halverades arbetsstyrkan.
Kossorna såldes och Thomas fick jobb som snickare på Skanskas husfabrik i Gullringen. Att en f d bonde skulle parkera sig framför teven på fritiden
var inte att tänka på. En Solosåg införskaffades. Första året stod Thomas ute på lagårdsbacken och sågade.
– Jag vet inte vad jag tänkte på. Jag hade en tom ladugård och stod ändå ute och frös, minns han.
Men till sist insåg han att den eldrivna Solosågen lika gärna kunde stå inomhus. Det enda som krävdes var att bygga ett intag för stockarna.
Istället för en lucka i väggen och ett stockbord, byggde han en vandring från sidan med hjälp av räls i taket från den gamla fodervagnen.

NYTTAN MED UTGÖDLING

Nästa problem var sågspånet. Lösningen fanns redan på plats.
– Utgödslingen blev aldrig såld. Den fungerar nästan lika bra för att transportera spån, säger Thomas och påpekar att man måste skotta undan spånet på gödselstacken, annars blir det stopp.
Nästa investering blev en fyrkutterhyvel, Logosol PH260, som han köpte tillsammans med en kamrat. Hyveln blev ett lyft i dubbel mening. Dels är det en mångsidigt maskin som klarar mer än att hyvla lister och paneler, dels tände den intresset för trä hos Anna-Lena.
– Sågverket får Thomas ha för sig själv, men hyveln den är bra. Om Thomas bara sätter in stålen så klarar jag den själv, säger Anna-Lena.

TRÄDGÅRDSMÖBLER I KVISTFRITT

Hennes passion är att tillverka möbler, trädgårdsmöbler av gammal modell. Första projektet blev stolar och en soffa i barnstorlek och sedan har hon förstorat dem i två steg upp till vuxenstorlek. Materialet väljer hon med största omsorg. Helst ska det vara fyrsidigt kvistfritt.
En och annan kvist går inte att undvika, men genom att Anna-Lena själv väljer ut och hyvlar virket kan hon dölja de oundvikliga kvistarna.
Resultatet är möbler av en kvalitet som inte går att köpa. Vem annars än den som har egen skog, sågverk och hyvelmaskin skulle komma på idén att tillverka trädgårdsmöbler av högklassigt listvirke?
– Skogen är den bästa medicinen mot stress. Verkstaden har samma inverkan på mig. Tiden flyger iväg och jag kan jobba med något jag tycker om i egen takt, säger Anna-Lena.
När reumatismen sätter in kan det gå dagar innan hon kan snickra. Då har hon något att se fram emot när värken släpper.

TRÄNAR CAD PÅ FUKTIGT VIRKE

Även Thomas tillverkar möbler och har även börjat göra fönster med den nyligen införskaffade vertikalfräsen, en Logosol MF30. Han köpte den för att göra det enda som en PH260 inte klarar – ändbearbetning.
– Den här maskinen kan mycket mer än så. Den kommer att ta tid att lära sig utnyttja fullt ut, säger Thomas.
På jobbet har han lämnat snickrandet och vidareutbildat sig till konstruktör. Det har fört med sig att även produkterna i hemmasnickeriet konstrueras med dator i CAD. Vid Nysågats besök gick Thomas en fortbildning i 3D CAD. Hans övningsprojekt är en stuga av färskt virke.
– Det är en riktig utmaning. Det gäller att inte bygga in fukt i väggarna, säger Thomas.

GEMENSAM HOBBY UTAN STRESS

Men datorer och maskiner i all ära, det bästa med verkstaden är att Thomas och Anna-Lena skaffat sig en gemensam hobby.
De klurar och snickrar tillsammans och dricker kaffe i en soffgrupp på det gamla foderbordet. Och så var det där med en lugnare gubbe.
– När vi hade jordbruket stressade Thomas jämt. Nu har han till och med tid att sätta sig ned och prata, säger Anna-Lena.