Feriz räddar vandaliserade träd med en solosåg

Feriz Ahmic bygger utemöbler av de vandaliserade granarna.

Stockarna som är för grova för stora sågverk sågar Feriz Ahmic och hans kolleger på Solosågen.

Solosågen är 15 år gammal och har använts i flera projekt runtom i Göteborg. Den fungerar fortfarande perfekt, intygar hjälpsågarna Rasim Kapiozic och Sami Dibiani.

”Save the logs” är en reklamslogan som Logosol använt i USA. I Göteborg har någon vandaliserat 3 000 granar som måste avverkas. Arbetet pågår för fullt med att rädda stockarna – save the logs.

Skadegörelsen har skett i Delsjöområdet, som är ett stort friluftsområde med sjöar och skogar. Området är delvis naturreservat. Det ligger bara tio minuters cykelväg från Göteborgs huvudgata Avenyn. Att ha storskogen så nära är unikt för en stad av Göteborgs storlek.
Alla uppskattar inte skogen. I mer än fem år har någon eller några vandaliserat 3 000 träd genom att såga ett tunt snitt genom barken, runt hela trädet. Det leder till att näringstransporten upp genom stammen slutar fungera och att trädet dör.
– Den som gjort det här är väl medveten om följderna, säger Peter Colebring, arbetsledare på Göteborgs stads park- och naturförvaltning.

FARLIGA TRÄD

Döda träd blir riskträd för dem som promenerar och springer, cyklar och rider på de många vägarna och stigarna i Delsjöskogen. Av säkerhetsskäl har Göteborgs kommun valt att avverka runt tusen träd som står nära vägar och stigar. Träd längre in i skogen får stå kvar av naturvårdsskäl. Merparten av träden, men en del har stått för länge efter skadegörelsen, är övergrova eller är av andra skäl av begränsat intresse för industrin. Peter och hans medarbetare ute i skogen tyckte att det var slöseri att hugga ned prima sågtimmer till flis.
– Vi hittade en Solosåg som Göteborgs kommun köpte för bortåt 15 år sedan och som inte har använts på senare år, berättar Peter.

VÄRLDENS BÄSTA MASKIN

I mitten av 1990-talet köpte närmare hälften av landets kommuner Solosågar till arbetslöshetsprojekt. När projekten i Göteborgs avslutades hamnade stadens två Solosågar i förråd. Den ena har försvunnit, den andra var i funktionsdugligt skick och utrustad med ett av de första elsågaggregat som Logosol tillverkade. Efter lite kompletteringar med nya delar var sågverket redo att rädda stockarna.
Lika viktig som sågverket är en entusiast som tar ansvaret för det. Peter hade en sådan person i sitt arbetslag. Han heter Feriz Ahmic, kommer från Bosnien och har ett förlutet som svetsare. Han tog Solosågen till sitt hjärta och byggde den ett såghus av en container.
– Solosågen är världens bästa maskin. Den är enkel och den fungerar. Den har ingen dator och fungerar även om man jobbar mitt ute i skogen, säger han.
Elektrisk matning och andra finesser som Logosol erbjuder skakar han på huvudet åt. Sågaggregatet ska vevas fram för hand. Punkt och slut.

EN GALNINGS VERK

Av virket bygger han och arbetskamraterna utemöbler, dass och mycket annat. Bekvämlighetsinrättningarna blev under en period så många att Feriz fick en skylt över sin arbetsplats med texten ”Toafabrik”.
– Det är en galning som har gjort det här, säger Feriz, trots att nidingen har försett honom med fler stockar än han hinner såga.
Men när 3 000 träd är förstörda kan åtminstone några räddas till glädje för invånarna i Göteborg, tack vare Feriz och hans Solosåg. Även om sågverket formellt tillhör staden är det tveksamt om Feriz accepterar mer än delad vårdnad...

Cirkustält bästa såghuset

– Jag har svårt att tänka mig ett bättre såghus än ett  cirkustält. Här få jag plats med Solosågen, stockarna och det färdiga virket, säger Per Simon Edström som med glädje har noterat att sågverket även lockar till sig intresserade och villiga medhjälpare i alla åldrar.

Per Simon Edström hade redan det perfekta såghuset för sin Solosåg, ett gammalt cirkustält som även rymmer allt det uppsågade virket.

Det är aldrig för sent att förverkliga sina drömmar. Fråga Per Simon Edström, 78 år och i full färd med att skapa den perfekta akustiken med hjälp av 200 granar och en Solosåg.

Per Simon Edström har ägnat livet åt att förverkliga drömmar med hjälp av teater. Han har gjort det mesta: Författat pjäser och böcker, regisserat och själv spelat, arbetat med belysning och som teaterarkitekt. Mest känd är han som eldsjälen bakom teaterbåten Arena, en statligt finansierad regionteater med 60 spelplatser i Stockholms och Mälarens skärgårdar. Äventyret tog slut 1985.
– Politikerna tyckte att vi var för röda och avvecklade oss, säger Per Simon.

Konjaksdoft i bastun

Men istället för att pensionera sig tog han chansen att förverkliga egna idéer, allt från en experimentell teatersalong hemma på gården på Värmdö utanför Stockholm till en vedeldad bastu av en gigantisk konjakstunna.
– Första gången vi använde bastun doftade det ljuvligt. Sedan försvann atmosfären och det krävdes en flaska konjak varje gång för att återskapa den. Det blev för dyrt med bastu, skämtar Per Simon.
Han stora passion är själva teaterlokalen. Han liknar den vid ett instrument där det gäller att skapa rätt akustik och närhet mellan publik och skådespelare. För att utforska salongens möjligheter byggde han en egen teater kallad Modellen med plats för 80 åskådare.

Istället för Ramallah

Här har det spelats pjäser i alla typer av salonger och försöken bekräftar det som Per Simon alltid förfäktat.
– Den klassiska arenateatern är överlägsen, säger han.
Arenan är som en cirkus med publiken runt hela manegen. Cirkustält saknar akustik och dagens arenor som Globen saknar närheten. Det bästa vore en arena av trä som Drottningholmsteatern.
– Väggarna kan tala om de byggs av tvåtums granplankor, säger Per Simon.
Han ritade en arenateater för Ramallah, palestiniernas tillfälliga huvudstad på Västbanken.
Den blev aldrig byggd, men allt som krävdes för att förverkliga drömmen fanns på närmare håll, hemma på Värmdö.
– För 50 år sedan planterade min far granar i en hage. Ska jag vara ärlig så gillade jag inte att hagen försvann, säger Per Simon som efter några år ändrade inställning.
– Istället för att gallra sålde vi julgranar på rot. Folk kom hit med bil, nyköpt takräcke och yxa, högg granen själv och betalade 25 kronor.

Sågar i cirkustält

Med tiden växte sig granarna stora. Per Simon såg möjligheten att återställa den gamla hagen och skaffa sig byggmaterial till den perfekta arenateatern. Han köpte en förlängd och fullutrustad Solosåg som placerades i ett cirkustält.
– Bättre såghus finns inte.
Sågverket och det färdiga virket är skyddat för väder och vind. Teaterdirektören hade inga problem att lära sig hantera sågverket. I ungdomen arbetade han som apterare i skogen och var utbildare på de första motorsågarna, som betjänades av två personer. Idag har han medhjälpare vid sågningen och har gjort den viktigaste uppgiften till sin: Att fila kedjorna.
– Skarpa kedjor betyder allt, särskilt när man sågar i gran med hårda kvistar, konstaterar Per Simon.

Officiellt i en lada

Egentligen är det inte en teater som byggs. Det 24 meter långa huset är främst hölada för gårdens tackor och deras lamm. I dag förvaras höbalarna i två gamla cirkusvagnar.
– När ladan är tom framåt sommaren så är det inget som hindrar att man spelar lite teater och då är det lika bra att bygga rätt, säger Per Simon.
Teaterladan kommer även att tjänstgöra som utställningslokal för ett kringresande vaxkabinett från 1800-talet. Det har varit utställt på bland annat Historiska museet men är idag magasinerat. Vill du veta mer om Per Simon Edström, hans teater och vaxkabinett, besök honom på Internet, www.arenateatern.se.

Vad gör en ryss när 63:an försvunnit?

Andrej och Vera Akimov skapar familjen ett hem med hjälp av sin Solosåg. Men hittills har allt virke gått åt till igelkottsburar.

Andrej och Vera Akimov bor i Volkhov 12 mil nordost om Sankt Petersburg. Hon är lärare och han asfaltläggare. De har själva byggt ett hus i ett sommarstugeområde utanför staden, av virke som de köpt från lokala sågverk.
– Förr fanns fyra 63:or i det här området. Alla är borta idag, berättar Andrej.
63:an är smeknamnet på ett ramsågverk som tillverkades på 1950-talet. Det är motsvarigheten till svenska sågbänkar, som förr fanns i varje by. De svenska bysågarna är nästan alla borta och nu sker samma sak i Ryssland.

Sågar för igelkottar

Utan sågverk i trakten fick familjen Akimov problem att fortsätta bygga på sitt hus. Vera kom på lösningen när hon deltog i en lärarkonferens i Sankt Petersburg. Hon bläddrade i en tidning och upptäckte en annons för ett litet sågverk, perfekt för familjens behov.
– Priset var rimligt så jag beställde ett, säger Andrej.
I våras levererades en förlängd Solosåg M5 med bensinsågaggregat. Trots att Andrej aldrig sågat, bara sett på när andra gjort det på 63:or, var han snabbt igång. Första projektet blev att bygga ett tak över sågverket. Sedan kom en bekant förbi och köpte resten av virket. Virkets användning är märkligt sett ur svenskt perspektiv. Enligt Andrej är det högsta mode bland välbeställda i Sankt Petersburg att hålla igelkottar som husdjur. Virkesköparen levererar igelkottar och virket använder han för att bygga burar.

Släkten behöver virke

Ännu har det inte blivit något virke över för familjens behov. Det lär dröja innan de kan börja snickra på huset. I samma område bor Andrejs syskon, en bror och två systrar. Alla har de hus som behöver renoveras och Solosågen är en angelägenhet för hela släkten. Under vårt besök hos Andrej gick det mesta av tiden åt för att diskutera hur han skulle få upp produktionen på sitt sågverk. Ett elsågaggregat skulle öka kapaciteten och på samma gång sänka driftskostnaderna. Och kanske skulle det behövas en hyvelmaskin.

En del av kulturen

Den här typen av investeringar var orimliga för en privatperson i Ryssland för bara fem år sedan. Köpkraften stiger snabbt. Än så länge är Solosågen dyr men inte längre oöverkomlig.
Med dagens virkespriser räknar man snabbt hem sågverket, särskilt med lite försäljning vid sidan av det egna behovet.
– Det är bara en tidsfråga innan köpkraften är på samma nivå som i Sverige, säger Valery Garbinko på importföretaget Absolut som är Logosols samarbetspartner.
Enligt honom smälter solosågen in i den ryska kulturen. Här har människor, liksom i Sverige, i århundraden sågat sitt eget virke. Därför har Andrej, Vera och ett växande antal ryssar tagit Solosågen och Logosol till sina hjärtan.

Solosåg M5 och Solohyvel på gården!

– Det här ska bli innergolv, säger Lennart Richardsson (t h). Pappa Rickard Nilsson håller med när han ser den vackra rödkärnan. Far och son har sågat drygt 300 kubikmeter sedan Gudrun slog till i januari 2005.

Förutom långa arbetsdagar är bandsågen hemligheten bakom rekordsågandet, som mest tio kubikmeter per dag.

Familjen äger en skogsfastighet efter vägen mot Ullared. Där ordnade föräldrarna Rickard och Anna Nilsson sommarläger i ridning förr om åren. Idag är gården mest känd i trakten för sin julgransodling med självplockning under trivsamma former före jul. Men det finns mycket mer än julgranar i den 75 tunnland stora skogen. Richard har kommit fram till att här växer tolv olika träslag. Till 70 procent är det lövskog. Det är ett resultatet av hans filosofi om hur en bra skog ska se ut.
– Jag tycker inte om enbart granodlingar, säger han bestämt.
Den väl blandade skogen var troligtvis förklaringen till varför Gudrun inte orsakade större skador. På andra gårdar i trakten vräktes nästan allt omkull.
– Vi har ingen anledning att jämra oss. Det var till stor del rätt träd som föll, mogna träd färdiga att såga upp, säger Richard.

Pionjärsågare

Han var en av de första som köpte sig en Solosåg för snart 15 år sedan. Ett köp som började med att han såg den på en marknad, dömde ut apparaten som en leksak, men tog ändå med sig en broschyr hem.
– Dagen efter beställde jag en Solosåg, säger Richard och skrattar åt sin plötsliga omsvängning.
Intresset för sågning har gått i arv till sonen Lennart, som idag är förste sågare. Efter en höftledsoperation har pappa fått ikläda sig rollen som hjälpsågare och rådgivare. Lennnart har utvecklat verksamheten. Den första Solosågen har bytts ut mot en modell 5 och motorsågen har ersatts av ett elsågaggregat. Det har nu fått sällskap av Logsols bandsåg och en Solohyvel.
– Utan bandsågen hade vi inte hunnit såga på långa vägar så mycket som vi gjort, säger Lennart.

Verkstad och pelletspress

Toppnoteringen är tio kubikmeter om dagen, fem gånger mer än vad Logosol anger som normal dagsproduktion för en Solosåg med kedjesågaggregat. Men det har inte varit några normala
arbetsdagar. Å andra sidan har 300 kubikmeter blivit uppsågade och ligger nu på strö för att vara torrt nog att använda till våren.
– Vintertorkning gör underverk och sedan slutför vårvindarna jobbet, säger Lennart.
Stormen kom som på beställning. Familjen planerade att lämna Varberg för att bosätta sig på gården. Två hus ska renoveras och byggas ut, ett för Lennart och ett för hans föräldrar.
Dessutom ska ladugården utvecklas till verkstad för hyvling och snickeri. Lennart har även en idé om att skaffa en pelletspress och bygga en soldriven torkanläggning på logen. Spån till den produktionen finns det gott om efter det myckna sågandet. Men först ska husen renoveras. Det kommer att bli rena utställningen av den mångfald som den svenska skogen kan erbjuda. Bland annat tänker Lennart bygga en spiraltrappa med tolv steg, ett av varje träslag som finns på gården.

Grov bok med rödkärna

Vid Nysågats besök höll far och son på att såga golv ur en bastant bokstock. Den vägde bortåt ett ton. Blocket var så brett att bandsågen knappt räckte till. Men med envishet och en yxa så förvandlades stocken till utsökta golvplank av bok med vacker rödkärna.
– Sånt här virke finns inte att köpa. Efter hyvling blir det här fantastiska golv, skrockar Lennart belåtet när den första plankan är sågad och stocken avslöjar sitt vackra innandöme.
Richard nickar instämmande. Fler stockar väntar på att bli sönderdelade och resultatet blir av sådan kvalitet som inte kan köpas på en brädgård.

Stormar och hästvinst gjorde Våge till Solosågsägare

Vattenkannan är inte till för att Solosågen ska växa. Den använder han för att fylla på vatten för kylning av bandsågen.

Ett stort kylskåp för älgar kom väl till pass den varma hösten 2005. Bandsågen i förgrunden var minst lika välkommen när allt som Gudrun fällt skulle sågas upp.

Det blåste hårt långt före Gudrun. Exempelvis hösten 1995. Stormen och vinstrika hästar gjorde att Våge Ivarsson i Hestra köpte sig en Solosåg. Ett av de första byggprojekten var en maskinhall med stort kylskåp för älgar.
– I höst har det varit så varmt att jag även haft inhyrda älgar, säger Våge och skrattar.

Han har nära till skratt och ser det mesta från den positiva sidan. Även stormar och orkaner. Den första stormen ledde in honom på ett berikande fritidsintresse.
Genom åren har han sågat massor till husen på gården. Nyligen har han byggt ut och renoverat ett hus till sonen Tommy med familj.
– I det huset finns bara solosågat virke. Till och med fönstren och köksinredningen är tillverkade av egen skog, säger Våge.

Vinsten gick till sågen

Till vardags arbetar han som verktygsmakare på Isaberg Rapid i Hestra, mest känt för sina häftapparater. Fritiden ägnar han åt föräldragården och dess 24 hektar produktiva skogsmark. Det senare handlar mycket om egenhändig förädling. En tid efter stormen 1995 vann Våge och fem arbetskamrater 147 0000 kronor på V75. Andelen omsattes i en Solosåg med elsågaggregatet E5000. Sågverket har sedan förlängts och fått sällskap av en PH260 fyrkutterhyvel. Det senaste tillskottet är en bandsåg.
– Jag kan inte säga att jag är direkt missnöjd med bandsågen, lyder omdömet.
Bandsågen har fått göra rätt för sig efter stormen i januari 2005. Våge har tappat räkningen på alla stockar. Stormens rov blev runt 350 kubikmeter. Drygt 50 av dem har han sågat upp själv.
– Med årets virkespriser så fanns det inga alternativ. Jag vet skogsägare som betalade mer för att få uppröjt, än vad de fick betalt för virket, säger Våge.

Stått ute sedan 1996

Den hemsågade delen av den stormfällda skogen är numera omvandlad till prima plankor och bräder. Det är inte bara Våge som sågat. Sonen Tommy hjälper till och hans svärfar, som flyttat ned från Stockholm, har funnit sågningens behag. När Tommys hus är färdigbyggt, väntar nya projekt. Ett garage ska det bli och sedan kommer förhoppningsvis tid för det äldsta projektet av dem alla, ett hus för sågverket och hyvelmaskinen.
– Jag har inte haft tid att bygga mig ett såghus. Det är ju så att man skäms, säger Våge, men ser inte ut att mena det.
– Solosågen har stått ute sedan 1996 och har inte farit illa av det. Men det ska bli skönt med tak över huvudet och att ha hyvelmaskinen i närheten av sågverket, säger Våge.
Såghuset är en förberedelse för pensioneringen. 60-årsdagen är nyligen passerad och möjlighet finnes till pensionering ett år i förtid.
– När jag blir pensionär, då ska jag såga, hyvla och bygga på riktigt. Säger Våge Ivarsson som sågat drygt 50 kubikmeter bara i år och byggt mer av egenhändigt sågat virke än de flesta. Vad blir det när han får hela dygnet för sig själv!

En träkonstnär på Södra berget

Rastsugan på Södra berget är byggt med Solosågen!

Lars Fahlberg på Södra bergets egen sågplats.

Världens vackraste vedbod finns på Södra berget!

Publikbroar ger området en speciell atmosfär.

Anslagstavlor med tak har byggts åt hela kommunen.

Kommunens virke, två Solosågar och arbetskraft från alla de olika arbetsmarknadsåtgärder som finns har byggt upp friluftsanläggningen på Södra berget i Sundsvall. Områdets utveckling är ett utmärkt exempel på hur Logosols utrustning kan användas i en kommun. Över anläggningen vakar Sundsvalls idrotts- och friluftskonsulent Lars Fahlberg, en visionär med bestämda idéer om stil, helhet och design.

– Min själ finns nog nedgrävd här någonstans, säger Lars Fahlberg som minns hur allt började.

Soppa och visioner

Det var vintern 1990 som fritidsnämnden bjöds på köttsoppa och visioner här uppe, och gav klartecken till vad som idag är Sundsvalls friluftsområde nr 1.
Anläggningen rymmer ett två mil långt elljusspår och ett 20-tal byggnader – de flesta skapade med Solosågen. Här finns den vackra raststugan, vindskydd, grillstugor och mycket mer. Raststugan stod klar 1995 och rymmer bland annat ett café i rustik miljö.
– Jag brukar kalla det här en upplevelse i trä, säger Lars Fahlberg, och drar handen över den logosolsågade panelen.

Billigt virke

Lars Fahlberg talar gärna om sina tre v: välbyggt, välskött och välbesökt. Under åren har han blivit expert på att genomföra sina idéer och förvandla kommunens egen skog till billigt virke.
– Man måste ha fantasi och våga blanda pengar från olika håll. Vi är som grädden på moset. Vi bygger sådant som aldrig skulle ha blivit byggt annars.
Han nämner landgångar för handikappade och en toalett till ett fiskvårdsområde som pågående projekt just nu. Idag står en Solosåg uppställd på en sågplats på Södra berget, i Johannerdalfinns ytterligare en Solosåg och en hyvel som används i ett OSA-projekt,
– Logosols produkter är lätta att lära sig, och många blir snabbt experter. Det som är svårast att lära ut är hur man får ut det mesta ur en stock, säger Lars Fahlberg, som uppmanar till nytänkande i en tid av kommunala nedskärningar och omstruktureringar.

Hela familjen sågar och bygger

Hela familjen Linderbäck är engagerade i sågning och husbyggen. Fr v Henrik med katten Semlan, hans flickvän Paula Stenfors, Lena, Ulf och Fredrik framför det senaste solosågade projektet.

När Ulf Linderbäck startar Solosågen, då kommer hela familjen till undsättning. Utom när hustrun Lena utfärdar byggstopp.
– Vi kan inte såga och bygga hela tiden, säger hon.

Utan byggstoppen hade det inte varit en ledig stund sedan 1987 på gården Nedre Ryda i södra Östergötland. Det året flyttade Ulf och Lena in i det nyrenoverade boningshuset tillsammans med barnen Fredrik, Henrik, Emma och Markus.
– Ingen hade bott här sedan 1940-talet och huset var riktigt nedgånget, berättar Ulf.
Ingen hade heller rört skogen på mer än 40 år, så där fanns både material och finansiering för upprustningen av huset. Resultatet blev så bra att det fick pris av byggnadsnämnden i Kinda kommun som ett föredömligt byggprojekt.

Dolda värden i skogen

För det första bygget anlitades hantverkare, men hela familjen var engagerad i projektet som gavmersmak. Det visade också på de dolda värden som finns i skogen, vilket ledde till att Ulf för tio år sedan gick ihop med två grannar och köpte en Solosåg.
Sedan dess har det sågats – mycket. Så mycket att Lena emellanåt ser sig tvungen att utfärda byggstopp. Men även då funderar Ulf och barnen, som numera är vuxna, på vad som ska byggas härnäst.Vid Nysågats besök lades sista handen på det senaste projektet. Ett gammalt timrat magasin har rivits ned och byggts upp igen och rustats för att bli gäststuga för barn och vänner på besök. Däremellan är det tänkt att hyras ut till turister.
– Förra året kompletterade vi solosågen med en timmerfräs. Den fungerade perfekt för att tillverka nytt timmer till huset, säger Ulf.

Härliga familjeprojekt

Hela familjen har varit engagerad i bygget. Sönerna har hjälpt till att såga och bygga, Lena och Emma har vandrat runt i skogen och samlatmossa till drevning.
– Det är härligt med projekt som engagerar familjen, säger Ulf och får instämmande nickar från Henrik och Fredrik.
Sedan börjar herrarna i familjen att diskutera nästa äventyr. Drömmen är en flotte med bastu i sjön Åsundet, som ligger någrahundra meter från gården. Där har man redan byggt en liten stuga med stor brygga av det egna virket. Men här har Lena lagt in en reservation.
– Jag vill hellre ha en bastu här på gården, säger hon.
Ulf hakar på med att det båda kan bli ett spa hemma på gården och en bastuflotte. Byggmaterialet är ju inga problem. Både Lena och Ulf arbetar som lärare, Ulf på gymnasiet och Lena inom vuxenutbildningen. Båda ser livet på gården som en viktig avkoppling från arbetet.
– Sågning är den bästa avkoppling som man kan tänka sig, säger Ulf.

Gäster från hela världen

Byggandet skapar även intäkter. På gården finns en stuga som hyrs ut året runt till turister. Hit kommer tyskar, amerikaner, polacker och en och annan svensk för att njuta av den storslagna naturen och för att fiska i Åsunden, en sjö som står i förbindelse med de sju världshaven.
Kinda kanal, en utlöpare till Göta kanal, mynnar ut i Åsunden.
– Vi har fått vänner för livet genom uthyrningen, säger Ulf.
Den som vill veta mer om familjen Linderbäck kan besöka deras hemsida, www.linderback.com.

Grova granar blir till breda golvplankor

Att besöka Göran Nilsson på Krafsnäs är som att hamna i Astrid Lindgrens Törnrosdalen. Körsbären och hagarna blommar, humlorna surrar och en kanadagås håller Göran sällskap, oberörd av Solosågens brummande.

Krafsnäs ligger efter den gamla vägen mellan Vimmerby och Västervik. Mitt i Astrid Lindgrens barndomsland. Huset som Göran håller på att renovera har varit obebott i 100 år. Senast någon bodde här var före vedspisens tid och fortfarande finns den ursprungliga öppna eldstaden kvar. Omgivande skog innehåller hela den mångfald av träslag som fanns innan gran- och tallodlingarna gjorde sitt intåg. Göran var tidigare jordbrukare och är idag pensionär. Han hade både kor och får och för tio år sedan köpte han en Solosåg för att tillverka stängselstolpar. – Det blev många stängselstolpar och ett fasligt arbete med att sätta upp och reparera stängsel, minns Göran.

Allt finns kvar

Nu behövs det inga fler stängsel och därför har Göran bestämt sig för att renovera huset som byggdes någon gång på 1700-talet. Det ligger i en sluttning mot sjön Fälgaren. Under många användes det som verkstad och spannmålsmagasin, men allt finns kvar från förr. Eldstaden, öppna spisar och breda golvplankor av gran.
– Om det inte vore för råtthålen skulle man gott kunna slipa golven, säger Göran.
Men eftersom råttorna haft kalas måste han tillverka nya golv. Sådant virke går inte att köpa idag. Istället löser han det med egen skog och Solosågen. För ändamålet har han huggit riktigt grova granar och apterat dem i längder på upp till 6,3 meter. Stockarna väger ett ton och mer.
– Det var knappt jag klarade av att fälla dem och det krävdes mycket arbete för att transportera hem dem, berättar Göran.
Men det gick med hjälp av motorsåg, traktorn och en gammal timmervagn, som ursprungligen drogs av hästar.

Bra mått och yta

Solosågen byggde han nyligen ut så att den blev 6,5 meter lång, precis vad som krävs för de nya golven. Och sedan tiden med stängselstolpar vet han att måtten blir de rätta om man ställer in sågverket på rätt sätt.
– Det skiljer inte mer än någon millimeter i mått mellan ändarna på en planka, säger Göran som anser att hans egenhändigt sågade virke blir bättre än det som finns att köpa.
Dels har han utsökt råvara att tillgå, dels blir dimensionerna de rätta för ett gammalt hus som byggdes när storleken på snickarens tummar bestämde måtten. Dessutom blir ytan så bra att virket knappt behöver hyvlas.
– Förr lämnade jag bort stockar till ett liten klingsågverk i närheten. Ytan blev inte på långa vägar lika bra och det kunde slå 7-8 millimeter i mått mellan ytterändarna, säger Göran.
Målet är att renovera huset varsamt, så att det behåller sin gamla prägel. Samtidigt ska det utrustas med elektricitet och moderna bekvämligheter. Planen är att han ska flytta in så snart köket är färdigt och sedan fortsätta renovera rum efter rum.
Sågar och snickrar gör han i egen takt. Den enda tidplanen som finns är att köket ska vara inflyttningsklart innan vintern. Sedan får det ta den tid som krävs för att slutresultatet ska bli bra.

Provsågningen betalade deras sågverk

Per-Erik Sjögren (t. vä.) i Frövi norr om Örebro har ett förflutet som produktionschef på ett större sågverk. Under planeringsarbetet inför att starta ett större sågverk gick han grundligt tillväga. För att utveckla sin afärsidé köpte Per-Erik en Solosåg.
- Jag har sålt så mycket av det provsågade virket att solosågen betalat sig, berättar han.

Inkomsterna var en oväntad bieffekt. Hans syfte var att lära sig hur lärk fungerar vid sågning och vilka egenskaper det har under torkning. Daniel Larsson (t. hö.) som är snickare var först skeptisk till hemmasågat virke. Han har jobbat med bondsågat och vet att det båda kan vara snett och vint med ojämn yta. Den Solosågade lärken ger han toppbetyg, både mått och jämnhet. Snabb såg lönar sig inte, menar Per-Erik.
- Jag kan inte se någon ekonomisk poäng med att investera en halv miljon kronor i ett traktordrivet klingsågverk eller liknande. Visst går sågningen betydligt snabbare, men man sparar inte mycket tid. Det som tar tid är att hantera virket före och efter sågningen, säger han.

Mer sågverk för pengarna finns inte

Logosol M5, ett mer beprövat och prisvärt sågverk i semiproffsklassen finns inte.

Att köpa ett småskaligt sågverk, är som att köpa en bil. Det viktiga är inte priset utan vad du får för pengarna.

Det är långt ifrån säkert att du blir nöjd med bilen, bara för att den är billig. För när det kommer till körandet så är det mesta viktigare än priset. Inte minst hur långt och hur mycket du kan köra med bilen.
Så är det också med sågverk. Det finns små sågjiggar för några hundralappar att montera på motorsågen. Men är det sågverk? Innan vi fortsätter så ska vi nog understryka att allt beror på vilka förväntningar man har. För den som ska såga några enstaka träd så fungerar jiggen. Originalet och absolut bäst i den här divisionen är Timmerjiggen från Logosol. Den är unik i världen genom att du kan bygga ut den stegvis och till sist har du en komplett Solosåg.
Timmerjiggen är det absolut mest prisvärda alternativet för dig som vill prova på hur det är att såga. Men vad ska den välja som provat på och bestämt sig för att börja såga lite större kvantiteter?
Idag finns flera alternativ i den halvprofessionella klassen. Med det menar vi ett sågverk som tar fullstora stockar och som drivs med en stark elmotor.

Beprovad och till rätt pris

Prisnivån i den här klassen ligger på mellan 30 000 och 40 000 kronor plus moms och tillbehör. Solosågen M7 med elsågaggregatet E5000, det mest sålda småskaliga sågverket idag, ligger i den här prisklassen, även om du måste lägga på en del tillbehör för att passera 30 000 kronor. Undantaget från regeln är ett prisfynd från Logosol. Det är Solosågen M5 med elsågaggregatet E4000. Du sparar minst 10 000 kronor jämfört med alternativen. M5 är ett av världens mest sålda och mest beprövade sågverk. Logosol E4000 har varit med ett par år och visat sig vara stryktåligt. Inte så märkligt eftersom det bygger på de större elsågaggregaten. Skillnaden är elmotorn, Märkeffekt på 4 kW, vilket i praktiken motsvarar 7-8 hk. E4000 matchar galant marknadens största bensindrivna motorsågar. Utan avgaser, till lägre driftskostnad.

Vad är bättre med M7?

Vän av ordning frågar sig vad som är bättre med Logosols större sågverk M7 och de kraftigare sågaggregaten. Svaret är – mycket! M7 är 0,5 meter längre. Alla profiler är eloxerade, en starkare och snyggare ytan.
Vid sågningen är största skillnaden höjdjusteringen. Med M5 sätter du i sprintar i steg om 1/4 tum. Med M7 vevar du upp stocken som stannar där du önskar, med en delning på 1/4 eller 1/8 tum. Överlag är M7 ett modernare sågverk med fler tillbehör. När det gäller sågaggregaten så kan skillnaden mellan E4000 och de större kan beskrivas så här:
Ju högre märkeffekt, desto tuffare kan du såga utan att motorskyddet slår ifrån. Fläktkylda E6000 (numera E8000) passar dig som sågar hela dagarna, även när det är varmt. E4000 passar dig som accepterar att vänta en stund på att motorn ska svalna om du kört för hårt.
Om ekonomin inte tillåter en M7 och du accepterar lite pyssel och väntan, så är Logosol M5 med E4000 det absolut mest prisvärda sågverket på marknaden. Det är ett sågverk som gör vad det ska, men utan en massa finesser.